fredag 30 mars 2012

Peak oil-kritik i SVD

Ja, det är väl inte mer än rätt att man både läser och vidarebefordrar även sådant material som emotsäger en själv ibland.
Snubben är helt orimlig och världsfrånvänd (ett faktum som ofta kan stavas "ekonom"). Läs själva och se vad ni tycker:

svd.se/opinion/brannpunkt/teorin-om-peak-oil-stammer-inte_6964349.svd

torsdag 29 mars 2012

Kungen är död - leve de ofödda barnen

Ny recension av min bok Kungen är död - leve de ofödda barnen. Denna gången i nättidningen Blaskan:
*******************************************************

Johannes Söderqvist - "Kungen är död: Leve ofödda barnen"
Förlag Norlén & Slottner

För det första är det en författare som också spelar med i bandet Paganus, vilket är progressiv rock i samma stil som November, Kebnekaise och International Harvester, som jämförande material. Johannes Söderqvist har skrivit en bra sytemkritisk bok som påminner om den kritik som jag själv tyckte mig tillhöra vid min tid i organisationen Attac. Det fanns en annan möjlig värld som man kunde följa istället för den nuvarande. Men Attacs kritik var nog ändå mera inom ramen för dagens samhälle. Johannes Söderqvist går ett steg längre och kritisera själva essensen av vår fundamentala begreppsvärld vi kan kalla för projekt civilisation. Det är själva samhällets grunder i civilisationen byggt på den eviga tanken på tillväxt som är grunden för våra problem. Där är Johannes Söderqvist som bäst när han sakta men säkert förklarar för folket för de som inte har kanske alla sammanhangen kristallklart framför sig. Johanes Söderqvist påminner lite grann om Karl-Erik Edris böcker när det gäller synen på själva ohållbarheten när vi magiskt talar om tenikens mirakel som skall rädda tillväxten för oss alla. Men där Karl-Erik Edris talar om en ny vision för att vitalisera civilisationens grunder bort från tillväxttänkande och en total förändring kring tänkandet. Så att vi kan rädda planeten med en mera miljömässig och klimat-räddande samhälle i samklang med naturen. Så går Johannes Söderqvist så långt att man nog borde reducera dagens så kallade civilisation för att bygga upp våra samhällen tillsmåskalligare samhällen som lever i symbios med naturen. Personligen lockas jag inte av den tanken. Utan jag är nog mera inne på Edris samhällssyn. Det ligger närmare min egen livsfilosofiska och praktiska politiska känsla. Men däremot delar jag Johannes Söderqvists kritik mot hur oljan tagit över vårt tänkande totalt. Kärnvkraften är inte den räddnnig som mankanske kan tro. Jag tror också på att man måste storsatsa på alternativen. när det gäller nuvarnade alternativen så är Johannes Söderqvist pragmatisk kritisk mot realismen i de många förslagen och alternativen som man tror på. För fortfarande är det oljan som existerar som grund för vårt samhälles nuvarande existens.
fast så här kan man säga - Johannes Söderqvist är en modig skribent som går lägre än vad jag skulle gå i min samhällskritik. Jag är nog kanske fast i civilisationen medan Johannes Söderqvist förmår att ställa sig utanför civilisationen delvis för att kritisera den innefrån med blicken inåt från en position utifrån våra fundamentala grunder vii kallar för västerländska värden.

fredag 16 mars 2012

Vi har viktiga val att göra

I senaste numret av GU-journalen Nr 1 från Göteborgs Universitet finns en intervju med miljökämpen och peak oil-informatören Gunnar Lindgren som handlar om hans syn på framtiden och energifrågan. Jag fick lov att lägga upp hela texten här på bloggen. Håll till godo:

Mvh:
Johannes
*********************
Beskrivning: Beskrivning: Beskrivning: GLgu bild 30%
Gunnar Lindgren
Allt faller sönder. Det är innebörden av en av fysikens grundlagar, termodynamikens andra sats.
– Det gäller även behållare med kärnbränsle, förklarar Gunnar Lindgren. Han är civilingenjör, musiklektor och miljödebattör.
____________________________________________________

Vi har mycket att tacka de fossila bränslena för, menar du. Utan olja, kol och gas hade det moderna samhället inte varit möjligt.
– Så är det. Att slaveriet kunde avskaffas i USA hänger bland annat samman med ångmaskinen. Vår civilisation har expanderat, utvecklat välstånd och demokrati tack vare fossila bränslen. Vi svenskar gör exempelvis av med lika mycket energi som om vi hade haft 350 miljoner tjänare som jobbade åt oss.

Men det blir allt mindre lönsamt att utvinna olja. Vad innebär det för vår framtid?– Man kan dela in det tekniska samhället i tre epoker. Under den första epoken expanderade ekonomin kraftigt; vi kunde skaffa oss nya ägodelar och resa till fjärran länder. Samtidigt ökade också antalet människor på jorden och allt fler flyttade till storstäderna, som ju är beroende av transporter av livsmedel och andra förnödenheter. Denna era är bara en parentes i mänsklighetens historia och kommer snart att ta slut.

Vad händer då?
– Då hamnar vi i den andra epoken, där vi befinner oss nu: den innebär att vi börjar förstå att oljan kommer att ta slut. Oroligheterna i arabvärlden och demonstrationerna i USA beror bland annat på ökade livsmedelspriser som hänger samman med oljepriset. Också krig och konflikter i Irak, Afghanistan, Pakistan och Iran beror i grunden på att det börjar bli brist på bränsle. Ändå försöker vi hålla igång det komplicerade samhälle vi byggt upp och hoppas att ny teknik ska lösa alla problem.
– Den tredje epoken inträffar när det blir uppenbart att vi inte längre kan leva som nu. Vad som händer då beror på vilken väg vi väljer: antingen fortsätter vi envist i gamla spår. Det är djupt mänskligt men kommer att leda till att vår moderna civilisation kollapsar. Eller så ändrar vi i grunden vårt sätt att leva och skapar resurssnåla mindre samhällen där mat och energi produceras nära människorna. När jag förklarar att en viktig uppgift då kommer att bli att avla fram hästar slår människor bakut. De ser det som en tillbakagång i utvecklingen. Men det handlar snarare om att återerövra gammal kunskap.

Men det finns ju alternativa energikällor!
– Jovisst, men också de är beroende av olja! Vare sig det handlar om att göra etanol, sätta upp solpaneler eller bygga vindkraftverk måste material transporteras och bearbetas av fordon och maskiner som är oljedrivna. Med bränslesnåla motorer kan vi förlänga den tid det tar innan oljan är slut. Men så småningom sinar den ändå.

Kärnkraftverk är ett annat alternativ. Men det tror du inte heller på?– Det finns två naturlagar som är lika grundläggande som tyngdlagen, men som vi människor ändå tror att vi kan strunta i: den ena är att energi alltid har funnits och alltid kommer att finnas. Den kan varken förbrukas eller tillverkas, bara omvandlas. Från solen får vi högvärdig exergi, som kan producera mycket arbete. Allteftersom den används får den allt lägre värde. I gränssnittet mellan inkommande högvärdig och avgående lågvärdig energi kämpar livet.
– Detta leder till den andra naturlagen som säger att entropin, oordningen, ständigt ökar. Människan verkar ha ett andligt immunförsvar mot den tanken. Men även vår moderna civilisation kommer en gång att falla sönder. Reser du upp en flaggstång kommer den så småningom att falla ner, gräver du en kanal kommer den till slut att fyllas igen. Samma sak gäller livsfarligt kärnavfall. Det strider mot fysikens grundläggande lagar att kunna skapa en slutförvaring som är säker för all framtid.

Men om vi nu trots allt bortser från kärnavfallet så är väl kärnkraft en ren energikälla jämfört med de miljöförstörande fossila bränslena?
– Det där är inte riktigt sant. Eftersom kärnavfallet är så extremt farligt är det mest det som diskuteras. Men kärnkraftverk släpper också ut radioaktiva gaser i luften och radioaktivt avfall i vattnet. Det talas det mindre om.

Hur farliga är de här utsläppen då?– Det finns det inga bra studier på. Det finns undersökningar som visar att kärnkraft inte nämnvärt ökar riskerna för cancer. Men de beräkningarna bygger i hög grad på data från atombomssprängningarna i Hiroshima och Nagasaki. Senare undersökningar har visat att de cancerfall som uppstod då orsakades av betydligt lägre strålningsdoser än man tidigare trott eftersom man då inte tog hänsyn till strålningsdämpande faktorer, som dimmigt väder. När denna information så småningom kom fram hade flera kärnreaktorer redan börjat byggas och det fanns inte längre utrymme för omvärderingar. Men enligt tidskriften International Journal of Cancer upptäcktes 2003–2007 dubbelt så många fall av barnleukemi än väntat inom en halvmil från nitton atomenergianläggningar i Frankrike. Utsträckt över en längre tidsperiod försvann överrepresentationen, men rönen väcker ändå oro. Även i Tyskland och andra länder har välgjorda studier visat på ökad risk för leukemier hos barn nära kärnkraftsanläggningar.                                  
Är kärnkraften det farligaste miljöproblemet?– På sikt är det ju det men också alla kemikalier vi släpper ut kommer att leda till bekymmer. Ett exempel är slamspridningen som tvingats på jordbruket och som ökar mängden gifter i livsmedel, inte minst kadmium. I andra länder bränns avfallet och sedan kan fosfor plockas ut och återanvändas.
Framtiden verkar med andra ord ganska dyster. Är du pessimist?
– Nej, man måste vara hoppfull! Men vi borde lära oss uppskatta det som ligger nära istället för att längta bort till andra sidan jorden. Jag drev en gång klubben Jazz Artdur där jag bland annat spelade tillsammans med den legendariske trumpetaren Harry Sweets Edison. Han berättade att han fortfarande kunde rabbla en ramsa med buffelns alla delar och vad de skulle användas till. Den hade han lärt sig av sin mormor, som var indian, och den där insikten att allt måste tas tillvara måste vi få tillbaka.

Att få människor att ändra sitt sätt att leva verkar annars som en ganska omöjlig uppgift. Hur ska det gå till?
– Musikhögskolan fick för ett antal år sedan besök av ungdomar från Sydafrika. De var jätteimponerade av alla fina instrument, bostäderna och maten. Men efter ett tag började de längta hem. En flicka saknade värmen mellan människor och sade att svenskarna verkade vara inlindade i cellofan.
– Så fråga gärna riktigt gamla människor vad som varit viktigt i deras liv. Jag tror inte att särskilt många kommer att räkna upp alla bilar de ägt eller andra lyxiga vanor: det viktiga är att ha människor runt omkring sig som man tycker om och som i sin tur tycker om en själv. Detta mänskliga behov innebär ett stort löfte inför framtiden.

Gunnar Lindgren
Yrke: Civilingenjör, universitetslektor i improvisation, miljödebattör
Bor: I Älvängen
Familj: Fru, tre barn, två barnbarn
Av intresse: Har fått flera priser och bland annat skrivit boken Arvet: om avfall, kretslopp och framtid (1993)

Text: Eva Lundgren   Foto: Johan Wingborg

måndag 12 mars 2012

Mera pengar

Här är ytterligare lite av det researchmaterial jag håller på att plöja mig igenom just nu. David Graeber är en amerikansk antropolog som skrivit den första historiska betraktelsen om skuld (alltså skuld som i engelskans debt). Hans bok "Debt, the First 5000 Years" har blivit mycket omtalad - och den är väldans intressant.
Här kan du se en föreläsning han håller på temat.

Mvh:
Johannes

fredag 2 mars 2012

Det fredliga djuret


Alla har vi väl hört det där om att samer har så många olika ord för snö. Att man i det gamla bondesamhället i vardagligt tal svängde sig med massor med ord för olika jordtyper. Växter med läkande egenskaper bar inte sällan namn som skulle påminna människor om just dessa egenskaper osv. En tämligen pragmatisk utveckling. Nå, alla mänskliga språk är överfulla med ord som är skapade för att vi ska kunna beskriva andra människors karaktärsdrag, våra eller andras känslor.

De flesta andra djurs medelsamhet sträcker sig till att signalera om individen själv är kelig, avvisande, aggressiv, underdånig etcetera. Människan, som är en så dålig löpare, svag och till synes icke överlevnadsduglig i jämförelse med så många andra djur, har å sin sida utvecklat en sorts flockdjursbeteende som på många punkter avviker starkt från övriga faunan: Vårt språk verkar främst ha fyllt den funktionen att kunna vädra ut unkna känslor och lösa konflikter.

Människan är, med stor sannolikhet det mest samarbetande djuret, och den art som lagt ner störst möda på att under årmiljonerna lära sig att avläsa andra individer inom gruppen. Så har hon till exempel uppfunnit ord och språk för att kunna konversera inom gruppen. Den gamla teorin om att männen först utvecklade språket för att kunna koordinera jakten är numera vederlagd av de flesta forskare.

För det första jagade vi inte alls lika mycket under vår förhistoria som de romantiska historikerna vilka först hittade på idén ville få det till, och för det andra så har man numera bevis för att även kvinnor ofta deltog i den jakt som trots allt bedrevs. Mycket mer sannolikt är då istället att språket utvecklats för att hålla fred individerna sinsemellan.

Under den övervägande delen av vår existens som art har vi levt i täta grupperingar där allovården varit styrelseskicket. Som det verkar så är människan ett parbildande djur – precis som gäss, eller på sitt sätt vargar – men som ändå lever i flock, och där alla tar hand om barnens uppfostran. Utöver detta märkliga beteende så är vi också det enda djuret som bär hem all mat från dagens samlande, fiskande och jakt för att väl tillbaka vid den gemensamma härden dela på allt och äta en gemensam måltid.

Denna ”middag” åts inte heller sällan runt en eld – och redan där stöter vi på nästa konstighet. Inget annat djur skrapar ihop de glödande kolen, stoppar dem i en behållare och bär dem med sig till nästa stopp. Inget annat djur kryper tryggt ihop kring en brasa som de själva startat, och inget annat djur vårdar denna ömt. Eld innebär potentiell livsfara för allt som lever på land, men människan betraktar den som sin vän. Koordination inom gruppen har antagligen varit avgörande även för framväxten av detta bruk. Om en person ska bära glöderna så måste andra hålla utkik efter faror längs vägen. Någon måste vara hemma och hålla efter elden när andra är ute och samlar mat. Sova i skift osv. Gemensamma barn, gemensamt arbete, dito måltider och språk. Allovård!

Ett annat ganska tydligt tecken på vår arts fredliga natur är att vi hanar inom släktet saknar de väldiga skräckinjagande hörntänder som är så kännetecknande för alla våra närmaste släktingar: bonoboerna, schimpanserna och gorillorna. Våldet människor emellan, och även mellan könen, har varit mycket mer begränsat under vår förhistoria – innan plog, magasin, murar och svärd blev vår kultur. Avsaknaden av stora hörntänder vässar argumentationen kring människans fredliga natur ytterligare. Så vitt vi vet verkar inte ens hannarnas slagsmål om honorna ha varit ett utmärkande drag. Det kanske snarare är en bieffekt av civilisationen. En ”sentida” uppfinning, inte ett biologiskt tvång.

Till och med den moderna människans krig vore helt omöjliga att genomföra om det inte vore för vår fredliga natur, hur bisarrt det nu än kan låta. Om man slänger in en granat bland en flock babianer, vargar, kråkor eller råttor så skingras de överlevande åt alla håll i panik. Bara människan är så starkt fästad vid sina flockmedlemmar att hon stannar kvar och reflekterar över hur hon kan slå tillbaka och på så sätt avvärja den omedelbara faran.

Kärleken till gruppens övriga medlemmar är oerhörd. Krig är resultatet av att man från Maktens sida fått denna kärlek att pervertera i akt och mening att utnyttja den för egen vinning. Man har sagt att om inte ni ställer upp för er gud, er kung och ert fosterland och drar ut i krig mot de där otäcka undermänniskorna som finns på andra sidan gränsen så kommer allt det ni velat, trott på och älskat att utplånas. På andra sidan gränsen har en annan Makt sagt samma sak till sina undersåtar. Det finns emellertid ingenting som tyder på att människan har något nedärvt i sig som gör att hon automatiskt hatar andra grupper, men naturligtvis älskar hon dem som står henne närmast mest, och ställd inför skräckscenarier om utplåning så radar hon givetvis upp sig.
I allt väsentligt verkar det alltså som att människans så omtvistade natur är fredlig, social och jämlikhetssträvande. Detta mönster rubbas dock något då vi lämnar vårt ursprungliga habitat i Afrika, och ofantligt mycket när vi går från att vara samlare till att bli jordbrukare. Jordbruksrevolutionen kunde lika gärna heta ”vålds- och ojämlikhetsrevolutionen”. I dess efterverkningar har vi sedan levat i ungefär 10 000 år. Men vi är på intet sätt predestinerade att utplåna oss själva. Människan är inte ”det värsta djuret av alla”, som man så ofta hör cyniker säga. Vi vet med säkerhet från historien att vi som art visat oss kapabla att leva under oerhört skiftande förhållanden både vad gäller klimat och samhällsstruktur. Vi är fria att bli och vara vilka vi vill.

Ända sedan vi för omkring 10 000 år sedan övergick till den bofasta jordbrukande livsstilen har människans lott varit att skrapa sin försörjning ur landskapet ”i sitt anletes svett”. Medelåldern sjönk, förslitningsskadorna blev fler - så också våldet mellan könen och mellan olika grupperingar. Svält och sjukdom blev också vanligare. Det är inte förrän under de senaste hundra åren - och speciellt de sista 50 åren - som en större grupp människor kommit upp i samma grad av välmående som vi verkar ha haft i vårt afrikanska urhem. De allra flesta av oss kopplar nog 1900-talsutvecklingen till västvärldens demokratiseringsprocess. Tyvärr är nog det antagandet felaktigt – åtminstone delvis. För under samma period som de moderna demokratierna vuxit fram så går en annan parallell linje: Den ständigt ökande användningen av fossila bränslen – främst olja.
Som ett bevis på detta hävdas ofta att utvecklingen mot utökade demokratiska fri- och rättigheter skett i så ideologiskt sett åtskilda länder som det kapitalistiska USA och det socialdemokratiska Sverige, och även i länder med en radikalt annorlunda syn på själva begreppet demokrati som Schweiz. Överallt i den industrialiserade världen har statare, fattighjon och andra mer eller mindre livegna grupper gått från att leva under slavlika förhållanden, företrädesvis på landsbygden, till att vara utbildade, välnärda, ha kroppsligt sett lätta arbeten och leva kärnfamiljsliv i förorter.

Det krävs inte så mycket tankearbete att förstå att detta haft mer med olja och maskiner att göra än med ideologi. Om någon fortfarande tvekar kan vi istället ta en titt på Kinas utveckling under de senaste åren. Här kan vi se samma trend som i de västliga demokratierna, åtminstone när det gäller mer mat på bordet, höjd medellivslängd, bättre skolning för fler, förortsboende, mer fritid etcetera. Detta trots att landet är en diktatur. Olja!

När nu oljetoppen är nådd står vi inför en mycket bekymrande situation. Det blir också för varje dag mer och mer tydligt att de s.k. alternativa energiformerna aldrig fullt ut kan komma att kompensera för bortfallet när oljan blir för dyr. Det nya ”gröna samhället” har utlovats i 40 år men det har inte kommit. Oljetoppen är här, borde inte alternativen radas upp nu? Nej, det ”gröna folkhemmet” kommer inte att komma. Frågan som sysselsätter mig är om vi, systemets alla pigor och drängar, ganska snart återigen kommer att förvisas till en överlevnad som någons slav. En utveckling i den riktningen är faktiskt redan på gång. Svartjobbare, utan rättigheter, som jobbar för en tjuga i timmen som någons hemhjälp eller med rena gammeldags kroppsarbeten. Ja, detta är ju någonting vi alla känner till att det sker, men det sätts sällan i samband med energipolitiken. Jag menar att denna oroande process har med just olje- (eller egentligen energi-) brist att göra. Alla de stora imperierna före den industriella revolutionen har byggt på slavkraft, och alla imperier därefter har byggt på olja. Så vad händer när denna tar slut...?

Mänsklighetens utveckling är dock som tur är inte linjär eller statisk. Experimentet Jordbruk utgör bara några minuter av människans långa, fredliga och välartade historia. Det knappt 4500-åriga experimentet Imperium är ännu yngre, och experimentet Industri är en grisblink. Denna grisblink kan även skrivas om till måhända mer lättbegripliga: en 11 000-del, eller: 0,005 procent av vår historia som människor (om man räknar från och med Homo habilis, för omkring 2,2 miljoner år sedan). Vi kan fortfarande ändra riktning, även om riktningen just nu känns låst vid farlig klimatförändring, biologisk utarmning, ökad befolkning, minskande livsmedelstillgång, våld, krig, ofrihet och bolagisering av världen. Bra grejer har inträffat förr och de kommer att göra det igen – om vi vill.

Den grekiska demokratin är ett sådant exempel. Vid tiden för dess födelse var demokratikonceptet en genuin nyhet. Atenarna gjorde revolt mot de oligarker som styrt deras värld i flera hundra år och skapade faktiskt någonting nytt. Denna grekiska nyhet har nu hunnit bli cirka 2500 år gammal, och den har utvecklats till att även omfatta de tidigare slavarna; kvinnor och slavar.

Visserligen baserade sig grekernas samhällssystem på militär överlägsenhet och slavkraft, och vårt moderna på militär överlägsenhet och olja, men ingenting är skrivet i sten. Det finns många folkslag jorden över som levat i väldigt demokratiska samhällen – även om de inte själva kallat dem för det. Ja, om vi låter vårt intresse svepa fram över hela världen så kan vi ganska snart se att alla människans problem egentligen redan är lösta:
1: Livsmedelstillgången kan lösas: ursprungsfolk i Amazonas skapade redan för 2000 år sedan världens bördigaste jordar genom att mätta dem med kväveanrikat träkol. Vid sidan av de senaste hundra årens experimenterande med stora oljekrävande jordbruksmaskiner så har flera olika grupper – däribland Amish – fortsatt att utveckla den äldre, hästdragna, tekniken så långt att det idag går att driva relativt stora jordbruk med häst. Det finns både markdrivna förställ med kraftuttag och vändplogar med stenutlösning. Permakulturkonceptet har visat sig förmöget att dra ner på markanvändningen och föda många fler människor på en mycket mindre yta.

2: När det kommer till jämlikhetsfrågorna så har fortfarande många äldre kulturer än vår stort försprång: Spritt över hela Nordamerika fanns, långt innan européerna anlände, bruket att acceptera homosexualitet, och i förhistoriens Europa och på många andra ställen har kvinnor och män begravts i likadana gravar, vilket verkar tyda på att jämlika förhållanden rått könen emellan.

3: I många ursprungsfolks språk finns inte ord för sådana företeelser som ”ledare” eller ”krig”. Inte ens idén om ägandet är speciellt gammal. Det finns här i Sverige uppgifter om hur upprörd allmogen blev när kronan, adeln eller patronerna under renässansen och en period framöver började lägga beslag på de skogar som ditintills hade varit allas gemensamma tillgång.

För första gången i historien har vi möjlighet att ta tillvara alla dessa skiftande kunskaper, anpassa dem till lokala förhållanden, seder och bruk, och skapa det egalitära samhället som står i balans med den natur vi bara är en del av. För att detta ska vara möjligt måste vi avstå från Maktens glaspärlebelöningar och storskaliga lösningar. Människans främsta strävan är inte, som så många av de moderna ismerna hävdat, egenintresset, utan snarare strävan efter att tillhöra ett ”vi”. Om vi lämnar våra TV-familjer till förmån för de riktiga av kött och blod, lyfter blicken från våra smart phones och börjar språka med våra medpassagerare i livet... Ja, om vi använder det språk som evolutionen bistått oss med och börjar tala med varandra igen... fan vet vart det skulle kunna leda.

Johannes Söderqvist

- Artikeln publicerades i Yelah 2mars 2012

torsdag 1 mars 2012