torsdag 24 november 2011

Eliten är Vi!

Om vi vill ha en inkomst på den alltmer rörliga och regellösa arbetsmarknaden måste man vara beredd att vilja "bredda sitt mentala material". D.v.s: utbildning, lärlingskap etc.  Dessvärre har de som föds in i en fattig kontext ofta inget "mentalt material" att "bredda". 

Om vi för hypotesens skull definierar världskapitalismen som "idén att vissa har rätt att äga mer än andra" så blir det ganska tydligt att dessa "ägare" också förfogar över bildningsresurserna. Att de har ett försprång. Om du däremot försörjs av hårt arbetande, frånvarande föräldrar (i sin tur utan skolning), eller tvingas växa upp med "socialfall" utan arbete... Det säger sig självt att du inte ges något direkt försprång här i livet.

Kommunisterna såg dessa samband och ville krossa denna struktur. Denna strävan ledde fram till några av de grymmaste diktaturer världen skådat. Eller? Naturligtvis inte!
Om världskapitalismen, som vi antog, är det samma som att vissa har rätten att kapitalackumulera, medan den övervägande majoriteten andra grupperingar i princip fråntagits denna rätt och istället tvingas agera resurs (ord som "humankapital" talar sitt tydliga språk), så är det ganska självklart att denna fattiga majoritet fått ta en hel del stryk sedan "detta är mitt"-paradigmet först infördes. Kapitalismens offer kommer visa sig vara minst lika många som socialismens.

I slutänden kommer kanske den största skillnaden mellan kommunismen och kapitalismen vara att kommunisterna ofta med envis noggrannhet bokfört de dödsoffer de själva orsakat, medan denna uppgift i det kapitalistiska systemet skötts (och sköts) av hjälporganisationer, journalister, antropologer, historiker m.fl. Någon exakt summa kommer vi aldrig få på alla de utplånade ursprungsbefolkningar, bönder, soldater, ulandsmedborgare som råkar bo på en oljefyndighet som fått stryka på foten för den snöda vinningens skull. Hur många arbetarliv har inte förkortats bara här i Sverige, i vår tid, på grund av stress, själsdödande monotoni o.s.v.

En viktig ingrediens i det ständiga kapitalistiska nybaket är just att det är "i princip" omöjligt för mig att också bli direktör eller för den utfattige att höja sin standard. I princip - helt uteslutet är det alltså inte!
I TV och radio, i tidningarna och i skvallret på byn får vi ju hela tiden höra hur folk tar sig fram och förbättrar sina villkor. Att 99,99999999% aldrig kommer lyckas blir liksom ointressant i jämförelse. Vi sätter vårt hopp till det hopp som står till buds, även om det är försvinnande litet.

Vare sig kapitalismen eller dess socialistiska inverteringar har visat sig vara oss till gagn. Bägge systemen är elitstyren. Vad vi skulle behöva - inte minst för att kunna hantera, och kanske lösa, en del av de väldiga problem som vi nu ställs inför - är verkligt folkstyre. Eliten är Vi! Kungarna, presidenterna, tyrannerna, ministrarna är döda - leve de ofödda barnen.

//J.

lördag 19 november 2011

Krossa demokratin - hjälp ekonomin.

Västvärlden sjunker. Med den sjunker också våra ideal, både de skadliga och de positiva. Efterhand som det ekonomiska läget i Europa försämras, försitter ledarna för våra västliga "demokratier" chansen till verkliga reformer fångna som de (och vi) är i den globala frihandelsmarknadens avtalsnät.

I Grekland och Italien tas det i med hårdhandskarna. Det internationella ekonomiska samfundet förvägrar dess folk sådana demokratiska rättigheter som folkomröstningar och folkvalda ledare. Och frågan är om vi - fotfolket i det övriga Europa - är så mycket bättre. "Greker och italienare, det vet man väl hur de är! De går i pension vid trettiofem och sen sitter de bara på röven och surplar rödvin."
Ingen verkar ta hänsyn till att grekernas månadslöner är lägre än våra, just för att staten ska ha råd med att finansiera den så omtalade 13:e månadslönen. 
Egentligen förstår vi nog alla att den ekonomiska krisen har fler parametrar än vissas pensionsålder, men det känns bättre att förklara det hela så. Enkelt och greit! Kan det, om så än bara tillfälligt, "rädda ekonomin" så är det ju något vi måste ställa oss bakom, eller hur?

Vad vi emellertid verkar glömma bort är att ekonomin, som ju sägs vara till för att rädda vårt påstått humanistiskt överlägsna system, just nu äter upp de humanistiska fördelarna med samma system. För att rädda demokratin måste vi rädda ekonomin - även om priset blir att demokratin upphör.

Vi borde lyssna mer på demonstranterna på Syntagmatorget. De är inte alla enbart där för att skapa kaos. Visst finns där fundamentalistiska kommunister osv. det råder det knappast någon tvekan om, men en stor del av Greklands befolkning är synnerligen välutbildad. Bland demonstranterna finns akademiker och tänkande människor av alla slag. Individer med egna idéer och egna lösningar. Människor som är beredda att göra vissa uppoffringar i fråga om pryl- och upplevelsekonsumtionism om de bara kan skapa ett mer jämlikt, lokalbaserat och demokratiskt samhälle. Down shifters.

Men demokrati för dem är det samma som att krisen sprider sig till oss, och det vill vi inte veta av. Att sedan krisen i vilket fall som helst kommer att sprida sig hit, när lapptäcket förr eller senare definitivt spricker i sina sömmar, det skiter vi i. Bara vi kan få fortsätta att se på Let's Dance en vecka till, bara vi kan köpa chips imorgon också, bara jag kan ta en slurk ur min bag in box ikväll.

Mvh:
Johannes

PS: Nu ska jag dra på Värmländska bokmässan på museet i Karlstad och signera böcker. Välkomna dit!

fredag 11 november 2011

Stigande oljepris

Jaha, så nu stiger oljepriset följdriktigt.
Här kan man hålla sig ganska uppdaterad om man vill: Oljepris.se

Jag hoppas återkomma om detta snart igen, det var länge sedan nu som jag skrev ett riktigt fett oljeinlägg. Men om du inte kan tåla dig fram till dess kan du ju alltid köpa min bok, och se vad jag har att säga om oljebrist.

;-)

Mvh:
Johannes

söndag 6 november 2011

Sverige klarar inte den biologiska mångfalden

Sveriges samlade miljörörelse till attack i Göteborgs Posten. Nagoyaavtalet för att skydda och restaurera naturvärden i Sverige och över hela världen var ett stort framsteg, men lever vi upp till det? följ länken och se vad i princip hela den samlade svenska miljörörelsen tycker.

//Johannes

tisdag 1 november 2011

Blåbären försvinner.

Ja, vårt svenska skogsbruk tar död på blåbären. Inte nog med att de små buskarna har svårt att klara sig när skogen ständigt huggs ned och ersätts av monokulturer, bestående av enbart gran eller tall, de reagerar även negativt på den konstgödsel som de stora skogsbolagen använder sig av. Läs eller lyssna mer om detta på P4-Värmland.

Men varför måste man egentligen konstgödsla en skog? Träden kommer väl alltid tillbaka igen, eller?
Jo det kan man ju tro, men den moderna "svenska modellen" för skogs(miss)bruk förstör skogsmarkernas återhämtningsförmåga. Egentligen är det hela ganska enkelt: Vi vet ju alla att en åker måste gödslas för att kunna ge skörd år efter år. Den bör också i perioder få ligga i träda, och den bör emellanåt besås med gröngödsel (vanligen någon form av baljväxt som tex. klöver). Vi förflyttar ju trots allt, när vi äter av det åkern gett, energi från marken till våra egna kroppar. Ny energi måste tillföras marken.
Det är ingen skillnad när det gäller skogen. Alla våra åkrar är ju när allt kommer omkring före detta skogar. När vi hugger skogen och tar bort all biomassa från hygget förflyttar vi i själva verket en väldig massa energi från marken i fråga till ett industricentra någon annanstans. Därefter läcker själva hygget i sig energi under lång tid, eftersom det inte finns några nya grödor som kan binda all den energi den tidigare skogen band. Dessutom förvärrar det moderna skogs(miss)bruket situationen genom att plantera monokulturer, gallra bort oönskade trädslag och gallra.

Om skogen fick lov att återhämta sig själv så skulle på de flesta håll i Sverige björk, al, rönn och liknande trädslag vara först på plats - de är de s.k. pionjärträdslagen. Al har t.ex. den fina förmågan att (precis som jordbrukets baljväxter) fixera luftkväve och binda det i marken, och alla trädslag kan ju som bekant via fotosyntesen ta upp solens instrålningsenergi. Kort sagt: Sly binder energi. Energi som sedan frigörs och gödslar jorden när barrträden så småningom alldeles av sig självt tar över och långsamt kväver lövträden.

Förstår man dessa enkla sammanhang, förstår man också att det självklart bästa för jorden (och alltså även för oss) vore att aldrig kalhugga överhuvudtaget. Då skulle man för det första aldrig få det där stora energitappet. Inom de vettigare formerna för jordbruk vet man sedan länge med sig att alltid försöka låta jorden vara bevuxen av någon form av gröda, eftersom bar mark är ett sår. Öppen jord förekommer aldrig i naturen om inte jorden ifråga är sjuk eller skadad. Men nu är ju inte skogsindustrins uppgift här i världen att arbeta för naturen. Dess uppgift är att göra pengar. Därför föredrar man att hugga, plantera, konstgödsla och röja.

Om du vill ha några blåbär kvar i det här landet föreslår jag att du blir aktiv!

Mvh:
Johannes