söndag 9 januari 2011

Varför tillväxten bara är nys.

Ok, en överblicksbild.
Vi har en värld där det finns ett centrum (västvärlden) och en periferi (tredje världen).  Centrum lever i hög grad av att vampyrisera på periferin. Orsaken till att centrum kan göra detta är att det är ett mycket mer teknologiskt samhälle än periferin; dess teknomassa är flera gånger större och med denna kan centrum fortsätta med ständig kapitalackumulation. Övertaget inleddes för många hundra år sedan då en ny sorts teknik, de avancerade segelbåtarna avsedda för långfärder över öppet hav och handeldvapnen, möjliggjorde det som inom den ekonomiska historien kommit att kallas den ursprungliga kapitalackumulationen.

När vi tänker på ordet produktion så får nog de allra flesta en bild i huvudet av hur en grov råvara förvandlas till något användbart. Vi tänker oss en generativ process. Denna bild är emellertid felaktig då det enda värde som stiger i någon produktionsprocess är det monetära. Vad som egentligen händer är att varan tagit ett eller flera steg närmare att bli molekylsopor eller strålningsvärme. Entropilagen är termodynamikens andra grundregel, och den säger att all materia alltid går från ordnad form till entropi, d.v.s. oordnad/kaos. Allt är energi. När energin är organiserad, som i ett stycke ved, så är dess exergi (dess kvalité) hög. När man bränner vedträet så genomgår det ganska snabbt en process där exergin, - genom entropiprocessen, - förbrukas. När veden är uppeldad är all kvalité (exergi) borta. Kvar finns molekylsopor i form av aska samt strålningsvärme (entropi m.a.o.). Alla de råvaror vi köper är energi och i våra förädlingsprocesser tvingas dessa steg för steg genom entropiprocessen. Deras exergi minskar. När vi som lever i centrum köper importerad billig mat eller andra produkter som kommer från ett område i periferin så köper vi alltså en viss mängd exergi vilken vi sedan under objektets levnadsbana förbrukar.  
   Som ni säkert alla känner till så är definitionen av kapitalism när Jag köper en vara av Dig till ett pris som understiger dess egentliga värde, så att Jag kan vidareförsälja den med förtjänst. Arbetaren i fabriken säljer sin kunskap och sin kropp, sitt arbetsredskap, till fabrikören till ett pris som är lägre än den vinst hans  eller hennes arbete genererar. I det större perspektivet kan man även säga att periferin säljer sina varor till centrum till ett pris som understiger dess egentliga värde. Olja, peppar, bomull… ja listan kan göras mycket lång på de råvaror som slumpas bort till vidareförädling och slutlig försäljning i centrum. Om vi tänker närmare på det där med råvarorna så kan dessa översättas till dimensionsbegreppet rum. När en bonde i Indien odlar bomull för vidareförsäljning till väst istället för ris till sin familj, så har denne även sålt sitt rum till oss. Hans arbete kan lika enkelt översättas i dimensionsbegreppet tid. Alltså: när du köper en t-shirt på H&M så köper du någon annan varelses tid och rum.
   De globala handelsströmmarna kan med andra ord sägas representera väldiga strömmar tid, rum och exergi, och jag behöver väl knappast påpeka att det går mer varor från periferin till centrum än tvärtom.   

Precis som tiondet i vårt gamla europeiska system gick in i kyrkan och skapade fler kyrkor, så skapar de exergiströmmar som går in i centrums teknomassa, mer teknomassa. Detta är tillväxt. Högkvalitativa råvaror som kommer till västvärldens fabriker (till centrums teknomassa) ”förädlas” till produkter, vilka försäljs med vinst, vilket i sin tur skapar utrymme för nyinvesteringar i mer fabriker (teknomassa.) Om inte periferin sålde sina varor för billigt skulle alltså inte förtjänst med efterföljande investeringar vara möjligt. Tillväxt kräver ojämnt utbyte och det kräver en exponentiell ökning av naturresursuttaget – annars skulle vinst helt enkelt inte vara möjlig! Detta förtjänar vår uppmärksamhet. Alla de ekonomer som snubblar runt i begreppsträsket och påstår att vi behöver mer tillväxt för att klara av världssvälten och miljöproblemen snackar dynga! För om inte utbytet med våra fattigare medmänniskor såväl som med ekosystemet var ojämnt skulle inte vinst (tillväxt) vara möjlig. Den produkt som verkligen ”klimatkompenserar” är helt enkelt inte möjlig i vårt ekonomiska system. Inte heller är det scenario som idag förespråkas av en enig politikerkår, enligt vilket tredje världen förväntas komma på fötter om de bara följer oss i spåren, möjligt. Det skulle i sådana fall förutsätta att centrum helt slutade att göra vinst - och det finns det väl knappast någon politiker som förespråkar.  

Mvh:

Johannes Söderqvist




*  *  *

Med tack till professor Alf Hornborg vid Lunds Universitet. För vidare fördjupning rekommenderas hans Myten om maskinen, Daidalos förlag 2010.